Spring för livet, jag är ur balans.

Ta mig tillbaka till den tiden då jag kände mig riktigt riktigt älskad.. Ord jag får höra nu förtiden får mig att må så fruktansvärt dålig, allt är bara för mycket. Känner mig som världens sämsta person, känner mig ensam, vilsen och rädd.. Det är inte lätt att vara jag, det har det aldrig vart.

Ingen kommer någonsin förstå hur dåligt jag mår, jag hatar att inte ha någon att prata med.

 

Börjar undra om det ens är värt att leva för detta liv, inte när man jämt och ständig mår dåligt och aldrig

kommer kunna få hjälp för det,

 

 

Behöver komma bort innan det är försent.

 

Hej! Kom hit utav en ren slump, skulle egentligen in på en annan bloggsida men skrev några bokstäver fel. Skitsamma. Jag tycker ändå att det var bra att jag hamnade fel.

Läste ditt inlägg, jag fastnade. Jag tänker inte säga att jag vet hur du mår eller känner, för jagkänner inte dig (å tvärtom) men jag kan säga att jag själv har varit där, måååånga gånger.

Detta kommer säkert verka som att jag är dum i huvudet, men faktum är att jag känner igen den där hopplöshet känslan som du beskrivr och.. Nu låter det ännu värre men, ibland kan det vara skönt att bara få ur sig allt oavsett till vem. Men att ha någon att bolla med. Någon som inte vet något utan bara kan lyssna och dämpa tankarna/känslorna något.

Hursom, jag hoppas att du mår bättre!! :)Kram